Åååh jag får panik, vart är min motivation? HALLÅ!!!
Varje dag snurrar tankarna ibland rinner till och med tårarna.
Jag tänker på hur kul det skulle vara att dra på sig benskydden, dra på strumporna och tejpa, knyta fotbollskorna, dra på kaptens binden. Gå ut och göra en tuff match. Stå emot tackling efter tackling och kämpa för att vinna. Ha dom skitigaste shortsen, den skitagste tröjan och dom skitigaste strumporna som gör att ingen vill ta tvätten. Jag saknar till och med att få sura efter förlusterna, sura för att jag gjort en dålig match, jag saknar min vinnarskalle. Mest av allt saknar jag gemenskapen.
Jag saknar fotbollen så in i helvete.
Så mycket att jag lipar nu.
Men ändå hittar jag ingen motivation dit.
Jag saknar alla närkamper och känna att man gör något för laget.
Jag vet att jag har alla möjligheter att fortsätta.
Men jag klarar det inte.
För på något sätt saknar jag det för mycket nu.
Förhoppningsvis hittar jag min motivation snart.
För någonstan måsten den finnas.
Jag är ju trots allt en som aldrig ger upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar