En dag kommer vi glömma varandra, det kommer komma dagar då vi inte kommer ses mer. Vi kommer glömma alla fina minnen. Jag är rädd för det för framtiden närmar sig med skrämmande steg.
Jag vill att du ska veta att jag saknar dig. Jag saknar dig så otroligt mycket att varje andetag är svårt att dra. Du finns överallt, i en spegels reflektion, i daggdropparna som tynger ner var sitt grässtrå. Jag kan fortfarande känna din lukt och få känslan av dina armar om mig. Hur trygg jag kände mig så som jag aldrig känt. Men alla minnen ger mig också en hemsk tillbakablick, minnen som gör det svårt att sova. Jag kan leva med för lite sömn men inte att du inte finns här längre. När jag ligger där och stirrar i taket snurrar tankarna i huvudet- vad skulle jag ha gjort annorlunda?
Jag har testat det mesta för att glömma, raderat allt. Men nu finns du i min mobil och ett antal gånger har jag stirrat på knappen "ringa". Men nej inte än.
En dag kommer jag att ringa, Då slår jag det där numret med säkra fingrar och låter signalerna gå fram. Kanske svarar du till och med, även om du ser att det är jag. Och kanske, kanske, kanske har även du förlåtit.
Men inte än.
- Gammalt inlägg, dags att lägga upp och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar