FÖR HELA STAN DEN ÄCKLAR MIG MEN JAG ÄR DUM OCH STANNAR

orkar inte med sävsjö, för alla bara pratar är det sant och jag har hört om dig?
kan ingen skaffa ett eget liv, här vet visst alla mer än vad man själv vet. bra!
på det senaste har jag inte varit mig själv och nu är jag veeeerkligen inte det.
jag hatar att känna såhär, antingen ingenting eller för mycket. jag hatar att man inte vet något.
inte om något, speciellt inte om sig själv. så jävla trött.
det är något som inte känns rätt, verkligheten är i vägen för allt,
det är svårt att berätta men måste tänka på mig själv,
vad som är bäst. men vad är det då. men vill inte lämna allt bakom mig.
men jag börjar hoppas men men det går över lika fort. jag måste gå vidare och vara den jag är. jag vill bara våga gå därifrån.
ett tag, ett tag för att få andas lugnt utan tusen tankar i huvudet. ansvar,känslor jag orkar inte kontrollera allt längre.
känns som jag spelar ett spel som att jag säger det alla vill höra.